Den 10 april avled i Jönköping, i en ålder av 81 år, pastor Carl Albert Björck.
Björck var född i Oskarshamn, där fadern - i sångens hävder känd som en av Wennerbergs gluntar - var regementsläkare. Mycket reslysten kom B. att redan i yngre år begiva sig till Amerika. Under sin vistelse där fattade han livligt intresse för Emanuel Swedenborgs läror och kom att deltaga i den verksamhet, som den s. k. Nya kyrkan bedrev för utbredande av den store siarens religionsuppfattning. Återkommen till Sverige strax före sekelskiftet, verkade han en tid som pastor i Göteborg och blev därefter församlingsledare i Stockholm. Emellertid hävdade Björck alltmer en mindre ortodox tolkning av flere av Swedenborgs trosläror och detta ledde till djupgående konflikt med flertalet församlingsbor. Han separerade därför tillsammans med ett litet antal bildade män och började utgiva egen tidskrift. Då emellertid denna verksamhet upptog blott en del av hans tid, inköpte han år 1900 ett av förre sortimentsbokhandlaren Wilhelm Hedberg bedrivet antikvariat i huset 62 Drottninggatan. Lagret var av allra enklaste slag och bestod mest av gamla ”fast räkningsartiklar” och pappersvaror samt några rester av ett mindre förlag, som Hedberg låtit ditflytta. Hedberg förnyade ej heller lagret. Då Björck icke själv hade någon branschkännedom, föreslog han Karl Börjesson, som då var förste man hos J. K. Lindstedts stora antikvariat och förlagsbokhandel i Helsingfors, att bliva hans kompanjon, och i januari 1901 inträdde denne som delägare i Alb. Björcks antikvariska bokhandel, som efter ett par år ombildades till firma Björck & Börjesson och 1906 till Björck & Börjesson Aktiebolag. Firmans verksamhet utvecklade sig mycket raskt, och det dröjde blott ett par år innan den intog en dominerande ställning bland svenska antikvariat. Vid sidan härav upparbetade de båda kompanjonerna en framgångsrik bokförlagsverksamhet.
Redan tidigt hade firman siktat på utlandsförsäljning och särskilt i Amerika, där svensk litteratur denna tid ännu lästes i stor utsträckning, inleddes goda förbindelser. För att än mer stärka dessa och dessutom få till stånd en central för utbredandet av svenska böcker i U. S. A. beslöt bolaget på Björcks förslag att starta egen filial i U. S. A. Björck trädde i förbindelse med de stora förlagen i Stockholm, som voro mycket tillmötesgående ifråga om extra rabatter, särskilt på de många serierna enkronas-böcker, som då utgåvos. Med åtskilliga hundratals lådor böcker överreste Björck år 1908 till New York, där lokal förhyrdes. Trots de svåra tiderna, som strax därefter föranledde en allmän kris i U. S. A., hade Björck ganska god framgång med den nya affären och engagerade dessutom återförsäljare på olika platser. För första gången fingo nu U. S. A.:s svenskar god tillgång till även modärn svensk litteratur. Det som dessförinnan tillsaluhölls där, bestod huvudsakligen av kolportageromaner på lägsta litterära nivå. U. S. A.-svenskarna voro i stort sett 30 år efter sin tid ifråga om böcker. Den teologiska litteraturen var också den som hade den största marknaden.
Emellertid krävde verksamheten, för att kunna bedrivas i stor skala och möjliggöra längre krediter till återförsäljare, större kapital, och då Björck, som med tiden ensam övertagit rörelsen, år 1911 erhöll meddelande, att Albert Bonnier tillsammans med Gyldendalske Boghandel i Köpenhavn, ämnade starta en liknande affär, ansåg han det fördelaktigare att till Albert Bonnier försälja sin affär. Denna drives ännu i samma lokal under firma ”Albert Bonnier Publishing House”. (Se härom närmare i den vackra jubileumsskriften ”Albert Bonniers förlag 100 år”).
Därefter drog sig Björck helt tillbaka från affärsverksamheten och sålde sina aktier i Stockholmsfirman till sin kompanjon. Han har sedan dess, med sin maka i andra giftet, varit bosatt utomlands, längre tider i Amerika, England och Spanien, tidvis verksam som predikant för Swedenborgs läror. År 1937 återvände han till Sverige och bosatte sig i Jönköping, där han var ledare för en mindre församling trosfränder. Med sin förre kompanjon stod han intill det sista i livlig brevförbindelse, och de hade glädjen att flere gånger under sista åren sammanträffa.
Albert Björck var en vänsäll och god man, glad och öppen och av utpräglad frisinnad läggning. Av det allvarstunga och livsfrånvarande, som ofta prägla religionslärare, såg man icke mycket hos honom. Han var naturlig och älskvärd och vann många vänner.
Själv publicerade han åtskilliga skrifter, bland vilka en på sin tid väckte stor uppmärksamhet ”Emanuel Swedenborg, August Strindberg och det ondas problem” (utg. 1898). Den polemiserar starkt mot Strindbergs uppfattning av Swedenborg, såsom denna framkommer i ”Inferno”. Vän och beundrare av Gustaf Fröding översatte han en del av dennes dikter till engelska, en liten volym, som trycktes blott i 100 ex., och som blev en av hans firmas första förlagsartiklar.
Sin omfattande kännedom om Swedenborgs läror har han nedlagt i en mängd brev skrivna under de sista åren till en av de Swedenborgska församlingarna i Amerika.
