Första antikvariatbokhandlarn.
Karl Börjesson 1877-1941. En minnesbok, utg. av Svenska antikvariatföreningen.
Medan litteraturen om den svenska förlags- och sortimentsbokhandeln är förhållandevis riklig kan det som skrivits om de svenska antikvariaten räknas på fingrarna. Det är beklagligt, ty här ligger mängder av intressant och värdefull kultur- och litterärhistoriskt stoff outnyttjat. Det blir klart inte minst om man tar del av den vackra, illustrerade minnesskrift över den för halvtannat år sedan bortgångne antikvariatbokhandlaren och bokförläggaren Karl Börjesson. I ett tjugotal bidrag tecknas här bilden av den moderna svenska antikvariatbokhandelns grundare och hans framgångsrika förläggargärning.
Karl Börjesson var en selfmade man. Till härstamning smålänning, till födsel skåning blev han vid ett halvt års ålder stockholmare, och det förblev han. Att han ville bli antikvariatbokhandlare tycks han ha haft klart för sig tidigt, ty när han 1893 vid 16 års ålder började praktisera i facket i Gellerstedts antikvariat i Stockholm hade han redan förberett sig genom omfattande självstudier. Efter ytterligare anställningar i Lund och Helsingfors återvände han 1901 till Stockholm för att bli medhjälpare i det antikvariat som Swedenborgspastorn Albert Björck föregående år hade övertagit i fastigheten Drottninggatan 62. Här stannade Karl Börjesson hela sin återstående livstid, 40 år.
Redan samma år blev Börjesson inte blott delägare utan även den ledande i Björcks antikvariat. Faktiskt grundades alltså firman Björck & Börjesson 1901, om också dubbelnamnet inte konsekvent började tillämpas förrän 1905. Året därpå utgick Björck helt ur firmans ledning och reste till Newyork, där han grundade och en kort tid förestod en filial till firman.
Under Karl Börjessons energiska ledning utvecklade sig nu firman till Skandinaviens största företag i branschen. Han var ständigt på jakt efter stora enskilda boksamlingar som voro till salu. Många väldiga samlingar kommo också i hans ägo och hans lager kom att omfatta åtskilliga hundratusentals böcker av alla slag och på många språk. Sin stora kundkrets inte bara bland den stora allmänheten utan även bland studerande, forskare, bokhandlare och bibliotek erövrade Börjesson främst genom att flitigt utge kataloger, något som särskilt i början var alldeles utan motstycke i vårt land. Vid sin död hade han utgivit över 350 kataloger, omfattande c:a 430,000 boknummer. Bland hans kunder märktes flera av världens förnämsta bibliotek, vilka regelbundet brukade fylla sitt behov av svensk litteratur genom firmans förmedling.
Embryot till Karl Börjessons förläggarverksamhet torde vara att söka i hans tidigare politiska och sociologiska intressen. Redan vid 15 års ålder hade han varit med och grundat landets första socialdemokratiska ungdomsklubb i Stockholm, och under de närmast följande åren var han en av de ledande - mycket uppskattad bl. a. som talare - inom den nya ungdomsrörelsen. När vid sekelskiftet splittring uppstod inom den drog han sig dock alltmer tillbaka. Men dessa politiska och sociologiska intressen kommo att prägla hans första utgivningar, bl. a. den 1903 påbörjade serien Sociologiskt bibliotek. År 1906 startade han sina mycket populära Berömda böcker, en serie omfattande arbeten av Dickens, Dostojevski, Victor Hugo, Mark Twain, Stevenson m. fl., tillsammans c:a 100 nr. Sex år senare följde Berömda filosofer, som vid det här laget omfattar nära 40 volymer av de stora tänkarna från antiken till Nietzsche.
1907 blev ett märkesår för förlaget. Då knöts nämligen Strindberg till detsamma genom utgivningen av Svarta fanor, som ingen annan då vågade sig på. Börjesson blev Strindbergs siste förläggare, och förbindelsen varade till diktarens död fem år senare. Under denna tid anlitades Börjesson av Strindberg även för en mängd ekonomiska och andra uppdrag, och han torde ha hört till de få som åtnjutit den gamles obegränsade förtroende.
Den typografiskt mönstergilla minnesbokens intressantaste bidrag är utan tvivel det kanske något överexponerade porträtt i helfigur som Gustaf-Otto Adelborg - Börjessons specielle förtroendeman under nära 20 år - lämnat.
Roande äro skådespelaren Axel Bergmans glimtar från Börjessons radikala ungdomsår. Han berättar bl. a. en kostlig historia från den Börjessonska firmans tidigaste år. Den nyblivne bokhandlaren hade för en spottstyver, rena makulaturvärdet, inköpt en restupplaga av den tyske socialdemokraten August Bebels sociologiska arbete Kvinnan, något av det mest tungrodda och svårsmälta man kunde läsa. Förlaget som givit ut boken hade inte skördat mycken glädje av den, men Börjesson hade köpt upplagan för att tjäna pengar på den. Alltså satte han in en annons i den socialdemokratiska landsortspressen: ”Socialdemokratisk boknyhet. Aug. Bebels Kvinnan. Pris 1.50”. Han väntade dagar, han väntade veckor, men inga rekvisitioner kom. Då satte han in följande annons i den borgerliga landsortspressen: ”Ett begränsat parti av den efterfrågade boken Kvinnan har inkommit. Pris 3.-. Rekvirera omgående”. Efter en månad var boken slutsåld.
Temat Strindberg-Börjesson behandlas, med användande av tillgänglig korrespondens, av två författare, professor Knut Lundmark och fil. dr Bror Olsson, i var sin faksimilförsedda uppsats. Kanske hade det varit lyckligare om denna uppgift lagts i en hand. Bokhandlare P. Thulin ger i en liten förträffligt berättad anekdot, ”Ett affärsbrev”, någonting som man skulle kunna kalla antikvariatbokhandelns sentiment. Vidare har bibliotekarien, fil. dr J. Viktor Johansson med utgångspunkt från en av firmans kataloger över svensk litteratur givit en exposé över sina gedigna kunskaper i detta ämne och slutligen ha Alf Ahlberg, Ragnar Holmström, Ture Nerman m. fl. redogjort för sina personliga Börjessonminnen.
Edgar Lund
Ur, St T 18/1 43.
