Ett gammalt antikvariat och dess öden.
Under mina vandringar i pojkåren kring Stockholms antikvariat ledde min väg ibland till J. G. Janssons bod vid Norrmalmstorg eller rättare Hamngatan 1 A, där nu det fashionabla Leja-Magasinet har sina lokaler.
Fönstren lågo, som brukligt den tiden, rätt högt upp och det var ej lätt avläsa titlarna på de utlagda böckerna. Ingången till affären var belägen vid sidan om porten. Väl inkommen i butiken möttes man av innehavaren, en äldre lång herre, med något drömmande över sig. Den vänliga blicken gjorde att man ej kände sig så förlägen som annars skulle ha varit fallet, då man blott hade en ringa slant att köpa för eller kanske ställde en nyfikenhetsfråga om priset på en utlagd bok.
Denne sympatiske, något timide man, skulle om han nu levat (vem vet, han kanske lever än) ha fyllt 102 år. Han föddes (enl. Hånell, Anteckningar ang. Svenska bokhandlare intill år 1935) år 1836. Enligt samma källa, verkade Jansson som frimärkstryckare åt postverket under åren 1857-1872, då han det senare året öppnade antikvarisk bokhandel mittför Gymnastiska Centralinstitutet.
Detta stämmer väl, ty i den samling av hans kataloger, som ligger framför mig, är den första katalogen onumrerad, men har ovannämnda adress och på titeln ”J. G. Janssons boktryckeri 1872”. J. torde nog ha varit den enda antikvariatbokhandlare i detta land, som således höll sig med eget tryckeri. Men dessutom var han även förläggare och för mina ögon ha flera gånger passerat mindre böcker med hans förlagsfirma. Denna katalog, som i likhet med alla Janssons kataloger, saknar nummer framför författarnamnen, upptar icke en enda rar bok, utan tämligen alldagliga saker. Om utav oföretagsamhet eller andra orsaker – det dröjde ända till 1878 innan katalogen nr 2 blev utsänd och även den under samma adress. Denna omfattar 48 sidor och är av helt annat intresse än den första. Och här möta vi några rariteter, som t.ex. originalupplagan av Fredmans sånger och epistlar för 3:50; Vetenskapsakademiens handlingar 1739-87 i 49 bd för 50 kr.; Hermelins kartverk 10 kr.; Peringskiölds Monumenta Uplandica för 9 kr.; och hans vackra ättartal för 6 kr.; och – hör och häpna – Stiernhielms Musae Suethizante 1687, Columbi Bibliske verld 1687, Lucidor Helicons blomster (står ej utsatt om med B-arket) 1688 ”alla i samma band” för sju kronor.
Vad kunde nu vara orsaken till att J. Trots dessa vrakpriser så gott som upphörde med katalogutgivning, ty först sju år därefter, blev en katalog synlig med beteckningen nr 3. Frågan måste tyvärr bli obesvarad. Efter rubriken antikvariat på denna katalog följer ”och godt-köps-bok-handel”. Med tanke på nyssnämnda samlingsband var rubriken i hög grad berättigad. Nu är adressen Hamngatan 1 A och där stannade J. Tills han sålde sin affär. Katalogerna följa nu i raskare takt. Nr 4 utkom samma år, och den sista, den elfte, 1893.
Om Ehrenstrahls Carusell för 35 kr. undantages, göras ej så goda fynd som det omskrivna samlingsbandet i de följande katalogerna, men det är ju skäl att angiva de låga priserna på bekant topografica, som denna tid noterades i en del av de svenska antikvariaten, som t.ex. Craelius beskr. Om Tuna läns etc. härader 3 kr., Hülphers landskapsbeskrivningar för 1:50 à 2 kr., Hårlemans dagbok 1 kr., Norbergs S:t Clara minne 8 kr., Sjöborgs Blekinge historia 3 kr. etc. Vi kunna dock fortsätta med prisanteckningar på några saker som nu stå högt i pris, men som på denna tid voro billiga och vanligt förekommande. Svecian i orginalupplagan 50 kr. (nu upptill 1.000), Carl XII Bibeln i helt läderband med knäppen 25 kr. (nu upptill 500 kr.), Chapmans architectura navalis mercatoria 20 kr. (nu upptill 800), ett samlingsband med Wisingsborgstryckens resor 50 kr. (nu 5 à 600), Lenngrens skaldeförsök, originalupplagan, 2:50 (nu upptill 50:-), Kalms resa till Norra Amerika 10 kr. (nu upptill 250), Linnéresorna från 5 till 12 i st. för nuvarande priser omkring 100 för vardera, och mera i samma stil. Väl hundrade exempel kunna dragas upp ur dessa kataloger, men det duger väl med de nu anförda, som mer än väl visa att Jansson varit mycket ”beskedlig” i sin prissättning och själv vid inköp måst bjuda priser, som skulle gjort en nutida säljare förskräckt. Däremot var J. Jämförelsevis dyrare på sällsynta paskiller och småtryck i raritetsupplagor, vilka denna tid (jag minns det från mina första besök på bokauktionerna 1891) voro på modet att samla.
Jansson handlade även med autografer och hans katalog nr 10 är uteslutande ägnad dylika. Där finna vi bl.a. ett egenhändigt av Bellman skrivet protokoll för 20 kr., ett Linnébrev för 30 kr. m.m. av intresse. Även konstsaker och finare antikviteter köptes och såldes av Jansson.
När Jansson sålde sitt antikvariat, vistades jag i Finland och kom ej att sammanträffa med honom förrän över 20 år därefter (vill minnas det var 1922). Han infann sig då på mitt kontor för att överlämna dupletter av några nycklar, tillhöriga ett väldigt kassaskåp, som medföljt affären, då Björck och Börjesson övertogo den av hans efterföljare. Han hade hittat dessa i någon gammal chiffonjerlåda, där de legat bortglömda. Fastän han då var omkring 85 år, syntes han ej böjd av ålder. Vi sutto i flera timmar i ett intressant samtal och han berättade att han i många år varit bosatt på landet och levat en lantmans lugna liv. Jag borde ju ha antecknat, vad allt han hade att berätta om förflutna tiders yrkesförhållanden, men under min av brådskande göromål överhopade verksamhet, har jag aldrig hunnit med att föra någon dagbok. Bland det han berättade minnes jag dock att han omtalade Gunnar Wennerberg som en av sina bästa kunder. Wennerberg samlade bl.a. elzevierer och dessa hade J. Stående långt uppe vid taket. Men W. Var lång till växten och uppklättrad på stegen drog han då och då fram en och annan volym. Emellertid måtte han en dag ha funnit någon verklig dyrgrip, och han såg mycket förvånad ut, då J. för denna begärde blott några kronor. Då han var i färd med att avlägsna sig frågade han J., om denne hade tid att infinna sig i Wennerbergs bostad den följande söndagen, för att se på några böcker som W. ville bli av med. J. fick där plocka åt sig flera klädkorgar med nya och kuranta böcker, och vid uppgörelse om priset försäkrade gluntarnas skald, att han hos J. köpt så många elzevirer till hyggliga priser att han absolut ej gjorde anspråk på betalning för sina egna böcker. Har någon bland mina snälla kollegor råkat ut för en dylik generositet?
Småskrifter och autografer synes ha varit Janssons specialitet. År 1888 sålde han anonymt på bokauktion ej mindre än 1.547 nummer småtryck i allehanda ämnen i en katalog omfattande 68 sidor. Denna katalog vimlar av rariteter. Tyvärr är mitt exemplar av katalogen utan priser, men jag tar för givet att J. fick bättre betalt genom detta förfarande än om han sålt dem i sin butik.
År 1894 i november såldes en större samling autografer, även den tillhörig Jansson.
Under det nya seklets första år, då Jansson uppnår en ålder av 64, år drar han sig tillbaka och säljer sitt antikvariat till Axel Holmqvist, som fortsätter det i samma lokal. Holmqvist, som vid denna tid vad 44 år, hade sedan 1873 haft anställning vid L. J. Hiertas förlagsexpedition, således i många år under Hjalmar Linnströms chefsskap och under en verksamhetstid som en genombrottstid för hela den svenska bokhandeln. Jag minnes Holmqvist från ett besök jag gjorde någon gång på 90-talet på Aktiebolaget Hiertas bokförlag, som det hette efter den Linnströmska kraschen. Holmqvist gav intryck av en bokhållarefigur, som man så ofta återfinner hos Dickens. Han var en hygglig karl, men jag må säga att hans förutsättningar som antikvariat-bokhandlare voro minimala. Holmqvist utgav endast en katalog och denna utkom under hans första verksamhetsår. Den vittnar ej vare sig om bibliografisk kunskap eller säkerhet i bedömning av priserna. Jag citerar nu Hånell ur hans i början av denna artikel omnämnda uppslagsbok.
”Anledningen till att han (Holmqvist) upphörde med sin bokhandel var den, att det från början var en helt misslyckad affär. Han hade givit 6.000 kr. (varav 5.000 kr. voro hans besparingar, så att skulden endast var 1.000 kr.). Men det befanns att det övertagna lagret var osäljbart, gamla värdelösa böcker, så att 'minst för 4.000 kr. voro bortkastade pengar', säger han i ett brev till Isidor Bonnier… Affären för honom gick därför något så när ihop, och möjligen hade det gått bra om han icke råkat ut för oturen, att huset på våren 1902 skulle repareras. Sommaren var regnig och hans butik instängd i tre månader med ringa eller ingen försäljning. Han fruktade ett sammanbrott, hans kapital var slut, varför han beslöt att upphöra, också för att husvärden ökade på hyran. 'Trots det att lagret var betydligt bättre, än då jag övertog det, fick jag ej mer än 3.000 kr.'”
I sin intressanta lilla bok ”Mitt liv bland böckerna”, skriver Herman Bergqvist om Holmqvist som därefter fick anställning hos Albert Bonnier.
”…Axel Holmqvist avled år 1915 efter att några år förut ha varit pensionerad. Han var en originell och torrolig man och bland de äldre inom förlaget minnes man ännu i dag hans alltid goda humör och roliga infall. Inom bokhandelsvärlden var han väl känd och en av de äldsta medlemmarna i B. M. F., där hans humor alltid värderades och uppskattades.”
I mars 1903 sålde Holmqvist sin affär med lager och förut omtalade kassaskåp till Björck & Börjesson, som fortsatte affären ända till år 1924.
Den Holmqvistska affärens lager kunde icke sägas vara kurant, när min firma övertog detsamma! Tvärtom. Kassaskåpet var nog det värdefullaste. Kunderna voro blott ett fåtal och det förhållandet att ett antikvariat legat där på platsen i ett kvarts sekel, inverkade ej förmånligt på försäljningen.
År 1906 kom förvandlingen. Husets bottenvåning skulle byggasom till moderna butikslägenheter och vårt utrymme minskades till nära 1/3, butiken förlades till andra sidan porten och hyran ökades åtskilligt. Det blev dock en butik, som syntes över hela Norrmalmstorg. Det knappa utrymmet tvingade oss till att koncentrera lagret till rara och fina böcker, samt bättre gravyrer och dylikt.
Unionskrisens lösning 1905 medförde en uppryckning på alla håll och det blev även fart i den antikvariska bokmarknaden. Det blev modernt att samla böcker, och när ämbetsmän, grosshandlare, bankirer, bankmän och andra voro på väg hem till sina hem på Östermalm stannade de gärna vid våra lockande skyltfönster på Norrmalmstorg. Bland det som mest såldes voro de populära porträttgravyrerna av storhetstidens svenskar, utförda av Jeremias Falck. Så mycket vi kunde suga åt oss av dessa blad från utländska antikvariat och auktioner, fann genast köpare, trots att priserna voro mellan 100-300 kr. pr blad.
Under krigsåren var försäljningen naturligtvis ganska god, men efterkrigsårens kriser åstadkom bland den publik som höll sig till ”filialen” en sparsamhet som i hög grad minskade försäljningen. En lång sommars reparation av huset gjorde vår butik nästan helt avstängd och osynlig, en hyreshöjning på nära dubbla beloppet och flera andra motgångar medverkade till att jag beslöt att år 1925 nedlägga denna filialverksamhet. Av det gamla Janssonska antikvariatet finnes nu kvar endast kassaskåpet.
Karl Börjesson.
Ur, ”Vem har boken?” No. 39. 15 november 1938.
